Fred stod i kön på city när en gammal man skulle betala framför honom. Den gamla mannen fumlade efter plånboken i bakfickan och upptäckte att denna var tom. Aj, aj gnällde han. Jag måste ha glömt den i stugan i Sjöbo sommarstad innan jag gick hit. Fred såg att han valt ut 2 påsar varor för ca 400kr, en lagom mängd att bära tillbaka till den lilla kolonistugan. Nu stod han där med varorna på bandet och suckade och kassörskan såg aningen trött ut. Fred tog ett steg fram och sa: Jag betalar dina varor åt dig så slipper du gå och hämta plånboken så kan du betala mig senare? Det kändes naturligt att hjälpa en äldre person som verkade behöva hundralapparna som jag kunde avvara hade Fred berättat för mig. Mannen vände sig mot Fred och sa: Men jag känner ju inte dig? Fred svarade: Nej, men jag litar på dig så du kan betala mig en annan dag. Mannen tittade lite pillimariskt på Fred och frågade var bor du? Jag bor på Hässleholmen svarade fred. Mannen såg lite förskräckt ut då detta är ett av Borås sämre områden. Pannan rynkade ihop sig en aning och det såg ut som att han förstod precis vad som var tänkt. Han skulle nu bli lurad till det här området och sedan bli rånad eller tvärtom få oväntat besök mitt i natten med ett krav på dubbla summan. Munnen blev rak han backade och tackade men avböjde. Kön stod tyst och när mannen samlat ihop sina varor och gått in i affären igen fortsatte expediten slå in freds varor.
Jag tycker historien är både komisk och lite skrämmande. Fred tyckte inte det var någon stor grej men jag tycker det här beskriver mycket var vi står idag i vårt samhälle där man tom är rädd för att bli hjälpt av någon och vad det kan innebära. Att det är personen som skall få gåvan som frågar vem givaren är och var denne bor och inte tvärtom. Jag hade under gymnasietiden en t-shirt där det stod"kunskap är lyckans värsta fiende". Jag undrar om jag inte idag skulle ha skrivit "rädsla är lyckans värsta fiende".
Hälsningar anax
Ps. Lycka för mig är att kunna plocka en bukett luktärt och ställa i sovrummet så att doften fyller hela rummet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
A heart in the sky
It isn´t every day you see this in the sky.
About me
- anax
- Borås, Västra Götaland, Sweden
- Female, pretty ordinary if you ask me. Other people might say I am a bit odd like when I decided to go to Bosnia with weapon and uniform in a peace keeping unit for the UN few years ago. I wanted to be a part of something real with a good purpose. Some people say I lack humour. My friends always have to tell me when it is a joke otherwise I take everything seriously. I should be in the ironic generation, but I don't feel at home there.
No comments:
Post a Comment